Hjälp vad veckorna rullar på. Två veckor sen blir det julledigt! Härligt! Behöver det. Väggen är ganska nära. Jag är alltså ganska stressad och inset att det är svårt att koppla bort jobbet vilket gör att man typ blir utbränd. Inte så bra. Men jag har väldigt roligt istället. Oftast i alla fall. Motgångar finns det. Och som min kära vän sa, alla kan inte tycka om en. Men jag har folk som bär mig. Och störst jag har en Gud som bär mig.

Nu blir det snart kvällsmat, och Hanna kommer hit ikväll. I morgon blir det Götabro!