Test

Telefontid

Dagen började med firande av Jocke, som fyllde år igår. Frukost på sängen och så.
Sen sov jag en stund innan skola, mumma vad skönt. Sen skola med Dogmatik och Etik och dagens ämne var abort och dödshjälp, sjukt svårt men mycket intressant.. (fick förresten en påpekning om att jag bara skulle ha word upp på datorn, satt just då och petade lite i budgeten till Step By Step, och ja man borde verkligen anstränga sig och anteckna och så men förstår inte skillnaden om jag nu inte skulle ha dator då skulle jag ju sitta och kladda istället.. Menmen, är ju ingen bigdeal!) Diskussioner är bra!!


Efter skolan blev det fika och mys på A6 med Oskar och Jocke. Jocke var tvungen att byta filmen han fick i packet, när han öpnnande den inplastade filmen var det ingen skiva i, fatta vad snoppet.. Men det gick bra!! :) Fika var trevligt, bra killar det där :) Lämnade in min mobil när vi ändå var där uppe, så har lånetelefon nu. Det funkar nog.. köpte en bok på rean oxå. Kladdkakor :) MUMS



Sen eftermiddagen har tillbringats med att prata i telefon i timmar, med två olika vänner, det var härligt att prata av sig. Har efter helgen hur mycket de verkligen betyder för mig. Utan vänner är jag inget. (Okej det kan gå, men kan bli jobbigt, och inget jag vill prova, de betyder såå mycket.)


Gud behövs verkligen, fattar inte hur man kan klara sig utan honom, jag skulle, jag vet inte, men inte vara den jag är och så. Jag känner mig jääääätte långt bort från honom ibland men ändå så är han alltid nära. Usch jag klarar inte att leva som jag ibland skulle önska, fast ändå vill jag inte ändra på mig, kan det bli mer konstigt? Fick i alla fall veta att ett bibelord jag skrev till en kompis har blivit hennes bible ord det känns bra. Men önskar jag skulle kunna be mer, att jag skulle känna mig mer Jesuslik och allt det där, är så svårt men på något sätt så enkelt. eller.? Hjälp mig Gud, Hjälp!! finns så mycket som snurrar i huvudet just nu, vem är jag, hur ska jag vara, hur vill jag vara, vem är du? och så vänner som man önskar man kunnde hjälpa mer, veta vad man skulle säga och allt.. och så ska jag försöka ta mer plats? Usch det går inte. Hjälp.. Men tiden går och läker de alldra flesta sår..

Pusshej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0